Hemkommen från Almedalen efter en kort men intensiv utflykt. Modererade i år tre seminarier, ett för Novartis på måndagen och två för Viktväktarna på tisdagen. Läs mer här vad jag skrev inför Almedalen.

Det första handlade om tillgång till nya läkemedel, och varför det tar längre tid för patienter i Sverige att få tillgång till nya läkemedel jämfört med till exempel Danmark. NHR (Neurologiskt Handikappades riksförbund) har sammanfattat med både text och video. Likaså kan du här ta del av den United Minds-undersökning som Novartis låtit genomföra som redovisades på mötet. På mötet deltog bland annat politikerna Mats Eriksson (M), Dag Larsson (S) och Henrik Ripa (M). Samtliga tre uppvisade ovanligt konkret diskussionsvilja, lyssnade med stort intresse och kombinerat med stor pragmatisk inställning.

De två andra handlade på olika sätt om Viktväktarnas metod som ett sätt för sjukvården att bättre lyckas med viktnedgång, och som ett konkret behandlingsalternativ till enbart fetmakirurgi. Tyvärr har inte viktväktarna lagt ut någon redovisning ännu. Men så fort de gör det kommer jag uppdatera inlägget. Deltog gjorde bland andra professorerna Claude Marcus och Stephan Rössner, politikerna Johan Forssell (M) och Dag Larsson (S) igen, samt Åsa Himmelsköld som är chef för Sektionen för hälso- och sjukvård på SKL. Även här var politikerna lyssnande, diskussionsvilliga och pragmatiska. Lovar gott inför framtiden.

Politikernas positiva inställning är glädjande – nu väntar vi bara på lite konkret action i dessa viktiga frågor.

Att Almedalen är Almedalen (där allt kan hända – och händer…) fick vi bevis på under ett av seminarierna med Viktväktarna. Vi höll till på Wallers Terass, öppet ut mot gatan. Plötsligt hör vi orkestermusik komma närmare. Jo då, det är en blåsorkester som närmar sig på vår gata. När den är precis bredvid oss stannar den upp och spelar en låt. Vad gör man när man kör seminarium och en 50 mans blåsorkester parkerar 5 m bredvid och spelare? Vi tog paus – och garvade 🙂